Luciavackert

Vi kämpade oss upp till Sofia kyrka i morse, Ts skola har luciafirande där. Vackert och stämningsfullt och gulligt, även om elpianot klingade lite smetigt. Men morgonens höjdpunkt var i alla fall tre trallande alternativlucior med gloria som uppklättrade i predikstolen (man ser tre små huvuden där om man tittar noga) sjöng Cohens Halleluja, med stöd av barnkören: änglar tomtar pepparkakor herdar och skäggiga 10-åringar. Rysningar, ståpäls, bita i läppen, torka inte bara regndroppar. Vad blödig man blivit på gamla dar. Så vackert. Ett Halleluja Moment, som Kischti skulle sagt, nu när man kan sin Idol. Sen ut i regnet och svalka av sig lite på vägen till jobbet.

Dubbelspinning

Dagens cykelväg synes ovan, väglaget lite spännande. Det spann lite hit och dit. Men Årstaviken gör sig även i snöskrud. 

Idag blir det nog en tur till cykelhandlarn, ser om han har några dubbdäck att erbjuda.

Hoppas snön ligger kvar nu! Äntligen vinter!

Alternativ till cykel

Egentligen är detta igår...

Efter en sittning på Essingeleden – visserligen i vackert väder, men ändå – så uppskattar jag nog cykeln lite extra. Och är glad att jag inte jobbar i Kista dagligen.

Bluetooth är en av anledningarna till glesa inlägg här – kopplingen mellan telefonen/kameran/ krånglar... skyller alla mina tekniska problem på Leopard.

Agnes och halka

Idag var det halt. Cykla försiktigt. Skaffa dubbdäck? Ja, kanske är det dags för det...

Lyssnade på Morgonpasset i P3 på vägen. Frågesport. Vilket år vann Agnes Idol? Jag tänker 2005. Rätt svar enligt Martina: 2004. Låt spelas. Jag tänker baklänges: Marie, Markus, Agnes, Daniel... vann Darin nånsin? Får inte ihop det. Tänker att detta inte känns som jätteviktigt. Men ändå. Har man småtjejer hemma så undgår man inte Idol. Var det verkligen 2004? När började Idol? Låten tar slut. Martina säger: Ursäkta, lite fel i ett av svaren i frågesporten. Agnes vann 2005. Yessss! Jag hade rätt. Vad skönt. Oviktigt men rätt. Och skönt.

Inga halkolyckor trots detta. Nu: back to work.

Kall och klar början på veckan

2 minusgrader. På med varma cykelkläder. Torrt och fint, väl avgränsade och isbelagda vattenpölar som var lätta att undvika. Globen sken i kapp med morgonsolen. Observera den lilla månen uppe till vänster. Motvind vid Årstaviken. 

Omstart i hjärnan, helt blankt, men kom i alla fall ihåg att jag skulle på möte kl 10. En hygglig början på arbetsveckan, även om datorn verkar fortsätta krångla lite.... j-drans Leopard.

Grå morgon - vacker bro

Stilla och spegelblankt på Årstaviken. Här är gamla Årstabron. Fin. Om man tittar lite närmare på vattnet ser man lite oljemönster på ytan. Förmodligen spill från den gamla skutan som sjönk häromdagen här intill. Mycket bråte fanns det på den. Spår syns längs strandkanten. Och tyvärr så verkar besättningsmannen ha  omkommit på kuppen. Dramatik nära dig.

Alla dessa vackra morgnar

Det finaste med att cykla till jobbet är alla morgnar man får uppleva, från Skanstullsbron eller längs Årstaviken. Det värsta med att cykla till jobbet är Skanstullsbron igår kväll, genom hagel, regn, storm, dimma och drivis, med icke dugliga regnkläder på. Nåväl, i morse var det vackert igen. Se bild. Fast det var vackrare IRL. Det var liksom jämngrått, och så kom solen och det sprack igenom och Söder badade i morgonsol. Ni hajar. Om det nu är nån som läser detta...

Var har jag fikat?

Läste en insändare i DN i morse, som trodde att alla som bloggar snart kommer att skämmas över alla ointressanta och självutlämnande inlägg, och att hon ger blanka f-n i var bloggaren tog sin senaste fika. Ja, kanske är det så. Men bloggande kan ju vara nåt man gör för sin egen skull också. För att minnas vad man tänker. Och en och annan tanke kan ju vara värd att dela med andra. Och insändarskribenten måste ju inte sitta och läsa bloggar. Finns ju så mycket annat intressant och läsvärt. T ex insändarsidan i DN.

Min senaste fika togs nyss i köket på jobbet. 

Nya skor

- Men Lirre, ska du ha de gamla rosa, smutsiga, kalla tygdojjerna idag, nu när vi köpt så fina och sköna nya stövlar?

- Ja, man kan inte spela fotboll i stövlarna.

Suck.

Helgen som gick

Snabböl på Kvarnen, frukostbröd från Gamla Enskede Bageri i deras nya fina lokal, shopping av varma kläder till barnen, skrubba båt, gå på trevlig och god middag, sova lite, bygga täckställning, köra båt till vintervila, fars-dag-fika när det mörknar över vattnet - vackert och fridfullt. Hem till fars-dag-middag med familjen. Klart. Ett antal dåliga samveten avklarade. Skönt. 

Shopping i sig kanske inte är mått på lycka, men det känns ju alltid skönt att barnen har varm jacka och ordentligt på fötterna.

Namnsdag

Japp, idag är det namnsdag. Martin, Luther närmare bestämt. 

Kraftig motvind på cykeln till jobbet - och på vägen hem... hur går det ihop? 

Arbetsdagen gick mycket i förkovringens tecken, måste dyka ner lite djupare i metorder och arbetsflöden. Lugnet före stormen råder, med förberedelser för det som komma skall, och som ska fylla mycket av min tid de närmaste månaderna. Lite ovanligt är det att ha såpass med framförhållning att man faktiskt vet vad som ska hända och göras i kanske tre månader framåt.

Gradén och jag cykelkonfererade över Årstabron på vägen hem. Undrar om inte jag ska ta upp det där med promenadkonferens-idén igen...

Min morgon. Igen.

En vacker frostmorgon fick jag sladd i Kurvan där jag varje år brukar påminnas om att vintern är i antågande och att jag bara har sommardäck på cykeln. Man får ta det ännu försiktigare i den svängen nu. En kilometer efter det äventyret ser det ut som på bilden. En sån här vacker morgon  måste man ta en bild och skicka runt den på jobbet under rubriken ”Min morgon”.

7 av 30. Typ.

Föräldramöte igår. Skoldisco och klassresa. Vi löste det mesta galant, tyckte vi 7 av ca 30 som skulle kunna varit där. Men det är ju smidigare att vara få. Och känner sig folk överkörda av våra idéer om kolaförsäljning och annat, så går det ju fint att komma och protestera på nästa möte.

Den sista bloggen - kanske?

Kanske är jag sist i världen att sätta igång en blog. Det må vara hänt. Det började med en morgonbild. Som i sin tur började med att AnnaLena gjorde en ”AnnaLena”. Nu när hösten är här och dimman rullar in så noterar jag att Johan N och jag tagit ungefär likadana bilder denna morgon. Och eftersom vi är ungefär likadana för övrigt så tar jag ett steg till och startar en blogg jag också - han har ju en. Om inte annat så för att få visa min bild av dimman. Roffe påstod att det är mest dimbilder som far runt på jobbet, men jag tror han har fel. Det kan vara klara fina morgnar också. Jag ska leta fram min förra officiella morgonbild, jag har den nånstans...