Istället för fartkamerabilden

Vi har aldrig lyckats bli fotograferade av nån fartkamera, men om vi blir det kommer det kanske att se ut ungefär så här.

Efter torsdag kommer lördag

Efter en kortare fysisk downperiod är jag back on track och vi vuxna skidentusiaster i familjen tvingar med de yngre inte lika entusiastiska på en utflykt till Lida där det vankas skidåkning, varm choklad och grillad korv. Borde inte vara så illa.

Efter lite trumpna miner så kommer vi iväg och hamnar i ett fantastiskt vackert Lida med snö överallt, fina spår i längder som passar alla och vi möter kusin med familj som avtalat.

Efter att ha testat lite olika distanser och sett ungarna/ungdomarna släpa sig runt sina modiga 2,5 och lite till så går vi in på väsentligheterna och grillar den där korven. Och dricker chokladen.

Sen körde L och N lite pulka, fick sällskap ett par vändor innan vi styrde hemåt.

Mysig lördag, tyckte alla, trots allt.

Nästan läskigt vackert

Skulle ta en liten morgonskidtur i Ågesta och körde över Ågestabron, när denna soluppgång "hit me in the face". Var tvungen att parkera mitt på bron och kliva ur och ta en bild eller två. Overkligt vackert i verkligheten. Rätt okej på bild också, trots den begränsade kameran i iphonen (stor besvikelse där förresten, men det är en helt annan historia).

Enjoy!

Hammar-byyyy (backen)

Halvspontan friluftsaktivitet mitt i veckan: Vi tog oss till Hammarbybacken. Ullis, Anna, tonårsdottern och jag. På med skidorna och så lät vi oss släpas upp på toppen, 48 möh enligt Ullis, där vi kunde skåda ut över stora delar av södra Stockholm i nattskepnad. Coolt!

Men det var ju inte baaara för utsikten vi tagit oss upp, utan också för att känna lite på snön. Fin snö, bra preppat, och med tanke på den begränsade fallhöjden alldeles utmärkt åkning.

Ett par timmar hann vi åka upp och ner och hit och dit. Vi testade alla nedfarter. Dvs två. Den tredje var stängd pga träning/tävling.

Kanske att en tredjedelsprincip borde införas i skidsammanhang: liftkö/lift/backen ner. Nu var det nog tidvis större andel liftkö än nerförsåkning. Men det är väl inget unikt...

Efter 8 försvann liftköerna och då var det bara att blåsa på.

Nästa gång har vi planerat bättre och får till en after-ski också.

Active Weekend

Både lördag och söndag blev det en snabb tur till golfspåren i Ågesta.

Nån grad kallt och fint före och massor av folk. Man får stor övning i att kliva ur och i spår när man ska förbi ryggsäckar och täckjacksåkare. Samtidigt blir stoltheten över omkörning kortvarig när man känner vinddraget av en blankklädd snabbåkare på ytterspåret...

Söndagen var helt fantastisk med sol och snö och glada människor ackompanjerade av en driftig korvgubbe som etablerat sig vid stora parkeringen med grilldoft och pausmusik.

Tyvärr så ligger vår tennistid lite dumt till på söndagseftermiddagen så efter en snabb knapp mil så blev det en apelsin i solen och så snabbt vidare till nästa aktivitet på vår Active Sunday.

Det är ändå härligt att de fina golfbanorna äntligen kommer till ordentlig användning efter att vårdas hela sommaren av de klubbförsedda skidspårspreparerarna med tofsdojor och rutiga braller.

Bandy på Zinken!

Så blev man inviterad till Bandykväll på Zinken, och jag tog för säkerhets skull med mig Roffe Med Smecken och så gick vi dit och blev bjudna på öl och pytt i vip-tältet. Snackade lite med värden för tillställningen och så gick vi ut och medgångshejade på Villa Lidköping eller Bajen, eller vem som råkade göra mål för tillfället. Det var ju lite spännande mot slutet när ingen visste hur det skulle gå. Roffe snackade lite taktik med Micke Arvidsson och tog en öl till.

Temperaturen var lika låg som stämningen hög och ett antal bandyportföljer kunde noteras och doften av glögg var påtaglig.

Slutresultat: 4-4 och 0,7 promille (dock ej för mig som skulle köra bil sen...)

Nice!

Värsta vackra morgonen

Värsta vackra vädret idag och jag hade bara en halvtimme kvar, typ, på min öronbok, så jag sa hej då till N på t-banan och promenerade Ringvägen mot Zinken. Boken räckte längre än promenaden så jag gick upp på Skinnarviksberget en liten sväng. Rätt morgon för det.

Sen tog boken slut och jag gick till kontoret och allt var som vanligt igen.

När bilen ser ut så här...

.... på morgonen så ska man tänka två gånger innan man ger sig ut på skidtur i Ågesta.

Peter dök upp vid 8 och så körde vi dit. Ett par bilar på parkeringen är ju ett gott tecken.

Men när vi väl fick på oss skidorna och trampade iväg så insåg vi att 15 cm nysnö och 0 grader inte är de bästa av förutsättningar. Så kom spårskoterkillen och rev bort det som fanns av spår, så vi vände efter 100 m. Intalade oss att "han gör bara sitt jobb".

Åkte till andra parkeringen och stack ut på 3an/6an. Tendens till spår i alla fall. Körde på där ett tag men nöjde oss med 3an. Svettigt nog. Men man känner sig lite mer som vildmarksmänniska när man får spåra själv. Peter hade bra fäste i alla fall... platåskidor typ.

Tillbaka vid spårcentralen hade skotern kört upp ett nytt spår så vi for iväg 500 m på det nya fina, men tiden räckte inte riktigt.... men vi fick känna lite på det nya fina i alla fall.

Till helgen blir det nog toppen!

Not such a good idea...

Tog cykeln till jobbet. Tiiiiill jobbet gick ju ganska hyggligt, sen kom det en snöstorm och hemvägen blev både trög och vinglig. Två kassar mat från BEA hängdes på styret efter ett tag och sen var det lögn i h-e att komma nån vart allas i snömodden. Jag gick resten för att snabba upp det hela.

Nu kan man i alla fall säga att man cyklar året om. Vilket jag ju gör. I princiiip.

En jobblogg - en jobb-blogg

Nu har jag försökt få ordning på min jobblogg ett tag.

Tanken på en flashig Formalixwebb med snygg design osv har jag gett upp, den hinns aldrig med.

Istället testar jag bloggmodellen och ett utkast hittar ni här: formalix.wordpress.com

OM det går som jag tänkt blir detta ett digitalt arkiv och en digital portfölj där man ska kunna se lite vad som händer i Formalixvärlden.

Surfa på!

Ett litet hopp i tiden

Nyss var det juli och ekan låg och tätade i havet.

Nu skulle den vara fastfrusen i den is som för första gången på väääldigt länge har kopplat ett redigt grepp om Gåsö hamn och vikar.

Visserligen är jag kvar i Stockholm och därmed långt från Gåsö, men webbkameror och mer närbelägna människor rapporterar.

Vi har kommit till februari och vintern gör skäl för namnet även i Storstan och det är helt fantastiskt. Passar på att åka skidor så mycket det går. Njuter av trädgård inbäddad i fluff. Snygga istappar från taken. Skottar nödtorftigt bort vallar så man och bilen kommer hjälpligt in och ut ur huset. Eldar. Blundar för att det kommer en elräkning så småningom.

Det här gillar jag!